Made by Eli-Chan

// Eli-chan

För dem som älskar katter, få ni inte missa amineko katterna, mönstren finns här. Sidan är på japanska, men det finns några mönster på engelska (längst till höger), bla kattmönstret. De, jag har virkat är dock på japanska. Fast det är inte så svårt, om man utgår från den engelska versionen. När man väl lärt sig att tyda diagramen, så spelar det inte så stor roll vilket språk mönstren är på.

Min första Amineko var den lilla lila katten, Neko-san. Halsduken utav restgarn improviserade jag fram, inte så dumt. Eftersom mönstren var på japanska så var det extra spännande att se resultatet. Min andra katt blev en stor katt (vilket jag inte visste vid tiden), Nene.

Nene är min favorit kattmodell, lätt att fota, blir alltid bra och viktigast av allt, klagar inte. Nene är runt 50 cm från top till tass. Vikt, öh...hmm, den är lite känslig, så den talar vi inte om. Extra vikt i kroppen löste jag med hjälp av mineralstenar. Nene älskar att sova, kan sova var som helst. Även under fotoshootings och sina testunder. //Eli-chan

Amigurumis är perfekta presenter (tycker jag). Var och en av dem är unika, speciella och handgjorda med massor av kärlek. I år tog två av mina kusiner studenten, så jag gjorde två vita/beigea björnar med studenthatt som present till dem. Tyvärr så har jag inga bilder på dem, fast uppskattade blev dem. Jag köpte Mia's virkbok, lite tunn kanske, men annars är den jätte bra. Om ni inte hört det, så ska det bli en uppföljare. I boken fanns det olika mönster på fötter. Så jag testade och gjorde några andra björna (samma garn, fast lila denna gången) med händer och fötter från Mia's mönster. Testade även olika ögon. Resultatet, Koji och Coco.

Coco är mycke tjejig björn. Hon är ca 30 cm från öra till tass och vikten, hm. man ska aldring tala om en dams vikt. Hon är stoppade med mineralstenar, så hon är inte lätt som en fjäder precis. Dock kan jag säga att hon väger mer än Koji, men säg det bara inte till henne. Henne testade jag med att brodera ögonen, vilket jobb det var. Vet inte hur många gånger jag fick göra om innan det blev bra. Fast kawaii blev hon. // Eli-chan

Så ser kitty ut med mössan uppe. Herr Groda var betydlig lättare att göra. Kanske för att jag hade fått lite "erfarenheter". Efter mina Hello Kittys var helt plötsligt de flesta amigurumisar inte svåra.

Lammet heter BeBe och rosa björn??? hmm....finns de? Ja men, vem har sagt att amigurumisar måste vara realistika. Rosa björna finns, jo då i Eli-chans värld finns de, så de'så. //Eli-chan

Kan absolut inget om bloggandet, helt "bloggnovis", så detta är mitt allra första inlägg i min första blogg. Vilken tid det tog att fixa till bloggen, trots att jag hade hjälp av min kusin.  Det har nästan tagit tre månader, fast det känndes mer som tre år. Hmm... överdrev nog lite. Nå, har bara mid själv att skylla på eftersom jag inte tyckte om de layouter och bakgrunder som fanns till hands på blogg.se. Med tanke på att jag inte kunde något om html, kodning eller ens hur en blogg var uppbyggd, så tycker jag att resultatet inte blev så dumt. Nu gäller det bara att börja med bloggandet.

Så vad är detta för en blogg? Detta kommer att bli en virkblogg med massor av amigurumisar. För ett halvår sedan började jag virka min allra första armigurumi och sedan dess är jag helt fast, man blir bara så glad utav att se dem. Det finns många duktiga bloggare/ hantverkare som dela med sig av sina verk och erfarenheter, så jag vill också visa upp mina sötnosar och kanske göra någon annan glad. //Eli-chan

Min första amigurumi. Virkat av restgarn som jag köpt hos röda korset. Det var inte lätt alls kan jag säg.

Ugglorna och hunden var betydligt lättare att göra.